Älskog

Kyskheten är den egendomligaste av alla sexuella avvikelser
Rémy de Gourmont

I kontrasten mellan Brasiliens fysiska, sensuella energi och livsglädje och den svenska äldrevården vaknar jag till en stor insikt om vad som är viktigast i mitt liv. Just nu iallafall.

Kroppen.

Den som förändras allteftersom åren går. Den du har till låns. Den du ska vara rädd om. Jovisst. Men inte rädd för att använda. Medans tid är. Till det den är till för.

Njutning.

Jag ser mina pensionärers nakna, blottade kroppar varje dag och påminns om att också jag. Kanske en dag sitter där med en kropp som ingen vill ha. Inte ens jag själv. En kropp som är stel och ihopskrumpen. Som smärtar. Som ständigt ger ifrån sig märkliga, rosslande, knarrande och kurrande läten. Tillika inte helt angemnämna kroppslukter. Och faktum kvarstår.

En kropp som ingen längre vidrör. Berör.

Annat än när någon pliktskyldigast smörjer in dig med Propyderm hudkräm och trär på de helvetiskt plågsamma stödstrumporna på dina onda fötter och svullna ben. Fast att du skriker i protest. Eller någon torkar dig hårdhänt och som hastigast där bak och med en tung, behärskad suck. För att du suttit alldeles för länge på toan p g a förstoppning eller med en diarré som aldrig tycks ta slut. I övrigt förväntas du och din kropp må bra av vila. D v s sitta i favoritfåtöljen framför TV:n eller ligga i sängen. Om du inte redan ligger där som ett kolli. Allena. I väntan på nästa besök. Vilket liv!

Så jag tänker passa på. Att hitta så många tillfällen till fysisk njutning jag kan. Så länge jag förmår känna njutning och någon vill ge mig den gåvan och jag själv får ge.

Det kan aldrig vara fel.

För som skådespelerskan och dramatikern Mae West sa en gång:

För mycket av det goda kan vara underbart