Tajming

I den Svarta Guldstaden.

På dansgolvet.

En man.

Kommer farande från ingenstans. Med festkameran i handen.

Mörk.

Snygg.

Söt.

Ung som lammet.

Varm blick och med exakt samma energifrekvens som jag.

Stannar upp. Ser mig i ögonen. Tar en bild. Men släpper kameran. Går milt men bestämt fram. Håller mitt ansikte med sina varma händer. Som vore jag en skatt han funnit. Deklarerar hur underbar och oemotståndlig han tycker jag är. Inga verbala geniförklaringar. Bara enkla. Som uttrycker hans direkta. Känslor, upplevelser och förnimmelser. Av min varelse. Om vad han vill. Med mig.

Nuets äkthet.

Läser av min respons. Inväntar. Följer min rytm. Min rörelse. Min andning. Minsta åtbörd. Minsta andetag. Han är min spegel. Stadigt, innerligt, ser hans svarta in i mina svarta. Jag ser hans djupaste önskan. Känner min egen källa av åtrå. Han väntar någon sekund. Kindpussar mig. I mungiporna. Håller handen på naken hud mellan top och kjol. Den andra förs till ryggslut och jag vill både svanka och trycka mig emot som en katt av beröringen. Han kramar mig. Håller om. Mjukt. Sensuellt. Erfaren i hantverket, trots sin ungdom. Drivande. Hängiven. Aldrig tvingande. Men längtande och ångande av lekfull lust.

Och i precis rätt ögonblick.

Likt en komiker med känsla för punch lines.

Eller en lyhörd musiker som vant men känsligt vet när han ska växla ackord.

Stjäl han så.

Våt. Ömsint. Sugande. Lekande. Törstig. Hungrig. Lång.




E V I G




Varm tunga och sköna, fylliga läppar som jag älskar. Smak av exotisk frukt. Ren och skär njutning.


Där har vi den. Just då. Gör han allting rätt. Är jag mottaglig. Öppen.



Just då.


Stannar tiden.






Magi.

Flyg!

Tänk om…



… jag hade utnyttjat mina tillåtna 90 turistdagar till max

… det franska bolaget hade behållit sina låga priser

… den franska besättningen hade haft charm och hyfs




Alla faktorer.

Alla val.

Som tillsammans avgör.




Tänk om. Allt detta.

Ja, då hade jag gått ombord på flight AF 447.




I stället väljer jag hemkomst tre dagar före. Vill landa i min takt. Före plikternas början.


Jämför intensivt alla de stora bolagens priser. Gör trist upptäckt. Fransoserna har haft mage att upptaxera. Vid lågsäsong.


Hrmf!


Dessutom. Minnet av mallig nonchalans som yrkeskonst och närmast obefintlig service av nyss nämnda folkslag. Bestämmer mig resolut för att byta ut fransk snorkighet mot engelsk hövlighet.




Och plötsligt…


Allt
Så
Ofattbart
Ohyggligt
Tragiskt.

…att jag saknar ord.




Men ur katastrofens faktum bekräftas min livshållning bara ännu mer.


Att oroa sig är inte nödvändigt. Vissa frågor får aldrig svar. Varken före, under eller efter. Vissa saker rår vi inte över. Säkra val, försäkringar, garantier till trots.




Livet och döden spelar lite som det vill.




Därför.



Njut så ofta och mycket du kan. Av just det Du njuter av. Vänta inte. Leta inte reda på livets mening. Gör Ditt liv meningsfullt. Värdefullt. Rikt. På ditt sätt. Utan andras mallar. Nu.


Jag tänker sträcka ut mina vingar och fortsätta flyga. Inre som yttre resor. Alltid. Tills någon anser det är dags att hämta mig till andra sidan. På vilket sätt avgör inte jag.





Emellertid.




Man kan kanske.

Man bör nog.

Man är skyldig att.

Medan fötterna ännu vandrar på jorden.

Låta ens högt älskade föräldrar.

Få veta efter en flygtur, När?

Hur?

Att!

Man har landat på marken.

Väl och hel.





Fy på mig!


Som lämnar gamla i oro och ovisshet.




Älskar er!

I Kärlekens Fotspår

Uma noite, eu tive um sonho,
Eu caminhava pela praia, lado a lado com o Senhor, deixando uma dupla pegada na areia,
a minha e a do Senhor.

Veio-me a idéia – era um sonho – de que cada um dos meus passos representava um dia da minha vida. (…)
Mas observei que em certos lugares em vez de duas pegadas, havia apenas uma.


Então, dirigindo-me ao Senhor, ousei repreendê-Lo:
“O Senhor nos havia no entanto prometido de estar conosco todos os dias!
Por que não cumpristes a vossa promessa?
Por que me deixastes sozinho no pior momento da minha vida?
Nos dias em que eu mais precisava da vossa presença.”


Mas o Senhor me respondeu:
“Meu amigo, os dias em que tu vês uma única marca de passos sobre a areia, são os dias em que Eu te carreguei.”


Trechos de “Passos sobre a areia” de Ademar de Barros, poeta brasileiro





En natt, hade jag en dröm.
Jag gick längs stranden, sida vid sida med Herren, och lämnade dubbla fotspår i sanden,
mina och Herrens.


Det gick upp för mig - det var en dröm – att vart och ett av mina fotspår representerade en dag i mitt liv. (...)
Men jag lade märke till att på vissa ställen, fanns istället för två par fotspår, bara ett.


Då vände jag mig till Herren, djärvt anklagande.
"Oh Herren, du hade ju lovat att vara med oss varje dag!
Varför höll du inte det löftet?
Varför lämnade Du mig ensam i mina livs svåraste stunder?
När jag behövde Dig som mest."


Men Herren svarade:
" Min vän, de dagar du endast ser ett par fotspår i sanden, var då jag bar dig.”

Utdrag ur "Fotspår i sanden" av Ademar de Barros, brasiliansk poet
Tolkad av Aiyana

Källa: http://www.airfrance.com/
Press release - Archbishop Of Paris Press Release - Paris, 05 June 2009

Not: Diktens verkliga författare är dock fortfarande okänd. Flera versioner förekommer. Liksom ett antal självutnämnda upphovsmakare