Glömt handduken?
Dumt!
Är du en tidsoptimist och ständigt on the edge?
Livsfarligt!
Man ska INTE. Glömma ta med sig handduken in till badrummet.
Man ska INTE. Vara ute i sista minuten till ett möte och hetsigt rusa ut från samma rum. Näck och genomvåt med droppande hår för att hämta ett nytt frottébadlakan.
Man bör framförallt INTE. Försöka trippa som en tomtenissa o c h springa sjumila som en annan löpare från Kenya. På samma gång. I tron att det blir mindre blött på golvet då. Gå och inbilla sig att man efter fyra veckors baletträning. Visserligen hård och intensiv. Redan är en prima ballerina. Högmod straffar.
Det är mycket man inte borde. Men gör ändå.
Som en som aldrig lär sig läxan. Halkar jag i övergången mellan hall och sovrum. Åker kana och faller med en duns. Och finess. Och akrobatisk finurlighet.
Ena benet flyger in under sängen. Det andra hamnar i en besynnerlig men fantastisk vinkel utanför. Vad blir titeln på detta konstnärliga verk, månntro? Denna performance. I övrigt ligger jag raklång på glatt parkett. I en ytlig vattenansamling. I bara mässingen. Hinner känna en smärta i rygg och bakhuvud. Ligger kvar en stund. Småfunderar.
På det här med benskörhet.
Tänker ödesmättat att där bröt jag nog lårbenshalsen. Och ryggskott har jag ännu inte fått njuta av. För att inte tala om nacken som känns ur led. Varför inte slå ihjäl både två och tre flugor i en smäll. Ge dominoeffekten ett ansikte.
Börjar skratta åt min situation. Minns Karins uppmuntrande replik till långtidssjuka Inger i En giraff i fjällen. Inger som är både halvförlamad och har skört skelett. Men leende hasar sig fram överallt på sin krycka. Som förövrigt är en sopkvast.
- Gå nu inte och ramla Inger, du blir bara plockepinn!
Sedan reser jag mig upp. Lätt blåslagen. Men vill inte pjåska. Har ingen att pjåska för.
Då kan det vara.
For whom it may concern, d v s alla oroliga därute:
Jag får antagligen ett blågulgrönröttlila märke. Jättelikt! Gratis tatuering! Med abstrakt motiv. Sträcker sig söderut från korsrygg mot vänster skinka och ner. Norrut strålar smärtan i alla möjliga och omöjliga riktningar. Jag har svårt att ligga bekvämt i sängen. Jag har ont. Jag har sett ålderdomen i vitögat. Vet att jag inte får pension. Beslutar därför i sann fakiranda ignorera all smärta och jobba på ändå. Sjukskriva sig?
HAHAHAHAHA
HA!
Hur ska jag då få råd?
Med en rollator.
Dumt!
Är du en tidsoptimist och ständigt on the edge?
Livsfarligt!
Man ska INTE. Glömma ta med sig handduken in till badrummet.
Man ska INTE. Vara ute i sista minuten till ett möte och hetsigt rusa ut från samma rum. Näck och genomvåt med droppande hår för att hämta ett nytt frottébadlakan.
Man bör framförallt INTE. Försöka trippa som en tomtenissa o c h springa sjumila som en annan löpare från Kenya. På samma gång. I tron att det blir mindre blött på golvet då. Gå och inbilla sig att man efter fyra veckors baletträning. Visserligen hård och intensiv. Redan är en prima ballerina. Högmod straffar.
Det är mycket man inte borde. Men gör ändå.
Som en som aldrig lär sig läxan. Halkar jag i övergången mellan hall och sovrum. Åker kana och faller med en duns. Och finess. Och akrobatisk finurlighet.
Ena benet flyger in under sängen. Det andra hamnar i en besynnerlig men fantastisk vinkel utanför. Vad blir titeln på detta konstnärliga verk, månntro? Denna performance. I övrigt ligger jag raklång på glatt parkett. I en ytlig vattenansamling. I bara mässingen. Hinner känna en smärta i rygg och bakhuvud. Ligger kvar en stund. Småfunderar.
På det här med benskörhet.
Tänker ödesmättat att där bröt jag nog lårbenshalsen. Och ryggskott har jag ännu inte fått njuta av. För att inte tala om nacken som känns ur led. Varför inte slå ihjäl både två och tre flugor i en smäll. Ge dominoeffekten ett ansikte.
Börjar skratta åt min situation. Minns Karins uppmuntrande replik till långtidssjuka Inger i En giraff i fjällen. Inger som är både halvförlamad och har skört skelett. Men leende hasar sig fram överallt på sin krycka. Som förövrigt är en sopkvast.
- Gå nu inte och ramla Inger, du blir bara plockepinn!
Sedan reser jag mig upp. Lätt blåslagen. Men vill inte pjåska. Har ingen att pjåska för.
Då kan det vara.
For whom it may concern, d v s alla oroliga därute:
Jag får antagligen ett blågulgrönröttlila märke. Jättelikt! Gratis tatuering! Med abstrakt motiv. Sträcker sig söderut från korsrygg mot vänster skinka och ner. Norrut strålar smärtan i alla möjliga och omöjliga riktningar. Jag har svårt att ligga bekvämt i sängen. Jag har ont. Jag har sett ålderdomen i vitögat. Vet att jag inte får pension. Beslutar därför i sann fakiranda ignorera all smärta och jobba på ändå. Sjukskriva sig?
HAHAHAHAHA
HA!
Hur ska jag då få råd?
Med en rollator.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar